Framåt: 2022 i översikt med Joep Oude Egbrink, specialist på konnektivitet, "Leading Courses".

• Namn: Joep Oude Egbrink
• HCP: 7
• Kurs på hemmaplan: Utrechtse Golfclub Amelisweerd
• Utrustning: PING, Titleist, Taylormade, Srixon, Odyssey putter
• Favoritkurs: Länkar och skogsbanor

Det är en svår fråga. Jag har spelat på några fantastiska golfbanor under det gångna året - de som sticker ut är La Reserva Sotogrande och De Pan. Dessa banor är väldigt olika varandra, men jag tyckte båda två verkligen om dem. De Pan är en bana som har funnits i evigheter och därför känns det som om den ska finnas där. La Reserva är mer av en mästerskapsliknande bana som bara är helt fantastisk att spela. Synd att vi var lite bakfulla från kvällen innan (eller hur, Tim?), för vårt spel var inte riktigt på topp. Förhoppningsvis får jag spela den igen 2023 för att få lite revansch.

Min mest minnesvärda runda under året var den 8 maj på Openbare Golfclub Dronten. Banan är inget speciellt men den var minnesvärd eftersom det var sista dagen i NGF-tävlingen. Den här dagen hade alla fem lagen i vår poule fortfarande chansen att vinna tävlingen. Det var en episk kamp, men i slutändan vann vi tyvärr inte. I efterhand hade jag en putt på 1,5 meter för att vinna min matchplay-match och med den putten kunde jag ha vunnit hela tävlingen. Men tyvärr missade jag den. Ni kan tänka er att det tog ett par timmar att komma över ;-). På det hela taget var det en ganska speciell dag att se alla lag slåss mot varandra i en så spänd match.

För mig är det underhållet som är särskilt viktigt. Jag älskar när greenerna rullar stabilt och med god hastighet. Eller när tee boxarna är supernygga.

Det måste vara Shane Lowry. För det första är jag en sucker för irländska accenter. Dessutom slår han inte nödvändigtvis extremt långt, men hans skottformning och korta spel är från en annan planet. Slutligen älskar jag att titta på honom och få bekräftelse på att det fortfarande finns hopp om att komma med på Touren med ett par extra kilo. 

Jag tycker att Shane Lowrys 5-iron från 215 meter till den 18:e greenen på sista dagen av BMW Championship var något speciellt.

Han visste att han var tvungen att göra en birdie för att vinna. Han måste ha varit ganska nervös när han slog bollen i det ögonblicket. Om du tittar tillbaka på filmen kan du se hans knytnävepumpning strax efter att bollen landat på green. Det är sådant jag älskar att se.

Jag har några på min lista, en av dem är La Zageleta. Jag har hört många bra historier om den banan och det ser ut som om jag ska spela den någonstans under 2023. Jag hoppas också att jag kan få en runda på Hilversumsche eller Kennemer. Jag har inte spelat dem ännu men (skam, jag vet) det är kvalitetsbanor som jag hört.

I år ska jag försöka hålla mig borta från tekniska instruktioner. Min sving är väl okej, antar jag. Men när jag är pressad på banan tenderar jag att kvävas (det är också därför jag har gett mig själv smeknamnet Captain Choke). Så i år kommer jag att fokusera mer på den mentala sidan av spelet. Min kollega Tim rekommenderade boken The Inner Game of Golf av Timothy Gallwey. Jag har precis börjat läsa den och jag är nyfiken på att se hur detta mentala förhållningssätt kan hjälpa mitt golfspel.